söndag 5 augusti 2012

Den vilkorade svenskheten

Jag är svensk, jag är född i Sverige, ser "svensk" ut, bott här hela mitt liv, mina föräldrar är svenska, jag älskar mammas köttbullar och citerar Nile City i tid och otid. Ingen ifrågasätter att jag är svensk. Det närmsta jag kommit att få min svenskhet ifrågasatt är när en ordentligt berusad tjej "the game"-raggade på en alldeles för nykter jag genom att försöka förolämpa mig i varannan mening och tokflörta i resten. Hon försökte provocera genom att trampa mig på fötterna, kalla mig snål och säga att den öl jag drack var för tjejer. Jag kunde inte bry mig mindre om vad random full tjej sa men då hittade hon något som gjorde mig riktigt sur, hon ifrågasatte att jag var norrlänning.

Av någon anledning tog det hårt, det vara samma fulla tjejs ord som jag lätt kunnat ignorera bara en minut innan. Jag har aldrig framstått som särskilt norrländsk´, jag pratar mycket, låter mer som en upplänning än norrlänning dialektalt och jag viftar med armarna som en italienare när jag pratar. Men jag har bott nästan 20 år i Norrland, inte djupaste Norrbotten men fortfarande helt klart Norrland. Hela mitt liv har jag fått höra av norrlänningar att jag låter som en stockholmare och i södra Sverige att jag låter norrländsk. Det är det närmsta jag kommit den villkorade svenskheten, den villkorade norrländsheten.

I Soran Ismails sommarprat så pratar han en hel del om just den villkorade svenskheten, att man anses vara svensk så länge man sköter sig och är trevlig men så fort man gör något dumt är man en "jävla invandrare". Jag kan slå ner någon, sno cyklar eller t.o.m. begå våldtäkt, ingen kommer ifrågasätta min svenskhet på grund av det. Soran beskriver att han var rädd för att vara högljud på bussen för att inte bli en "jävla invandrare", om hans vänner är högljuda är de skitungar eller bråkiga killar. Så tunn är linjen för hur snabbt man kan berövas sin svenskhet om man inte ser "svensk" ut, det spelar ingen roll om man är född i Sverige, älskar mammas köttbullar och citerar Nile City i tid och otid.

För mig är det enkelt, har du svenskt medborgarskap är du helt klart svensk. Utöver det finns det andra man kanske också kan inkludera men ingen svensk medborgare borde få sin svenskhet ifrågasatt. Jag kan inte ens föreställa mig hur provocerande det måste vara att få sin svenskhet ifrågasatt, det närmsta jag kommit är som sagt min norrländskhet men om jag systematiskt fick min svenskhet ifrågasatt skulle man ju till slut själv behöva ifrågasätta den själv.

Det finns massa andra saker jag skulle kunna skriva om ämnet men jag tycker att ni istället ska lyssna på Soran's sommar i p1 länken har ni HÄR, han säger det av egen erfarenhet och med lite härlig undertyckt humor. Det kanske är lite klyschigt bitvis men det är en mycket väl genomförd klyscha. Så lyssna NU

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar