måndag 3 juni 2013

Jag, Håkan och den enkla mannen.

När jag gick i sjuan så fanns det i mina umgängeskretsar ett gäng artister man tyckte illa om. Det var Carola, Darin och Håkan Hellstöm. Carola för att schlager sög och hon var ett frireligiöst freak. Darin för att han just vunnit Idol, var överexponerad och sjöng banala låtar. Håkan var att han inte kunde sjunga (ofta följt av målbrottsillustration av hur det lät).

Den verkliga anledningen var nog egentligen att man var lite anti det som var mainstream och att de alla tre var artister och tjejer gillade, inte killar. Så här i efterhand har man mognat och bilden har ändrats något. Carola är fortfarande ett frireligiöst freak men inte allt hon gjort suger och hon kan dessutom verkligen sjunga. Darin är ok, han gör ok musik och verkar vara trevlig. Håkan däremot är inte så enkel.

Det hela började med att Håkans andra album "Det är så jag säger det" kom in i mitt hem, det vara någon förälder som fick den i present. Jag var fortfarande i fasen där min omgivning var överens om att han var en målbrottssjungande tönt men när pappa dammsög så spelades skivan högt och jag upptäckte snabbt att det inte alls var så dåligt. Sedan dess växte min respekt för Håkan Hellström för varje skiva och varje singel. Det hände fortfarande att man trackade ned på honom för att reta någon tjej lite men han fortsatte stiga i mina ögon. När man började gå ut och såg hur en väl vald hellströmlåt rev hål i dansgolvet så övergick det till och med till ett gillande. Jag gillade Håkan Hellström.

Men what goes up must come back down och det i hög hastighet. Början på slutet var när Håkan var med i SVT's program Robins. Jag får intrycket genom hela intervjun att han är oärlig, att han anstränger sig så otroligt mycket för att ta ner sig själv. Han verkar paniskt rädd för att framstå som något annat än enkel vanlig kille trots att han är en väldigt speciell person. Han gör allt för att utstråla okunskap och säger bland annat att han inte vet hur internet funkar, vad en smartphone är eller vad för låtar Justin Bieber har gjort. Håkan må vara bra mycket äldre än vad många tror men han måste ha levt under ett helt röse med stenar för att inte veta något om någon av de sakerna. Det löjliga är att jag vet att han inte är så enkel och oärligheten gör ont.

Det stora slaget kom dock i veckan i samband med Peace&Loves konkurs. Håkan hade fått ett förskott på 2.5 miljoner för sin spelning på festivalen. De var dock tvungna att ställa in p.g.a. vikande biljettförsäljning och de 9000 som köpt biljetter kommer troligen inte få tillbaka en krona av de ca 1800 de lagt ut. Förskottet behåller dock Håkan (om det inte sker någon kovändning). Av de 9000 så kan vissa, säg 1000, få tillbaka pengarna via sitt kreditkort men övriga 8000 står lottlösa. Om Håkan och andra artister som fått förskott skulle betala tillbaka dem så skulle alla fans som köpt biljetter få tillbaka flera hundra åtminstone. Även om man drar bort 500 000 som bokare och administration sväljer  så skulle Håkan ensam kunna ge alla fans 250 kr tillbaka (2.000.000/8000).

Att behålla förskottet är inte bara girigt utan dåligt rent pr-mässigt, det finns så många lösningar som skulle kunna göra fans glada istället för arga, lyckliga istället för olyckliga. För de 2.500.000 skulle han kunna göra en spelning som är gratis för alla med P&L-biljett samma datum med lite mindre stageshow. Jag är helt övertygad att det skulle gå att organisera men här verkar pengarna vara viktigare än fansen och det räcker gott med en mycket enkel man för att förstå det.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar