lördag 27 april 2013

When there are kids in the world who haven't even got Playstation one.

Vi har det bra i Sverige, vissa har det mindre bra men på det stora hela så har de flesta allt de behöver och mer därtill. Det finns massor av olika initiativ för att ta lite av det överskott som finns här och ge det till människor har det svårt. Jag som är uppväxt med spel blir dock extra glad när spelare över hela världen börjar göra samma saker som personer inom andra konstformer har gjort länge nu, hjälpa andra med sin konst.

Det första initiativet jag kom i kontakt med är  "The humble bundle"där du som spelare köpte ett antal spännande indiespel, betalade hur mycket/lite du ville och pengarna går till den du väljer. Betalar du 10 dollar kan du ge 2 till spelutvecklarna och 8 till röda korset och Childs play, allt till välgörenhet eller tvärt om. Helt upp till dig. Du får fantastiska indiespel och gör samtidigt gott, win-win.

Ett annat projekt som jag kommit i kontakt med är fenomenet "Charity streams" där olika e-sportsprofiler, spelutvecklare och rekordsättare samlar in pengar via donationssystem och dessutom donerar de pengar de får in via streamen till välgörenhet. Ett exempel som är aktuellt just nu är DICE-utvecklaren Daniel "zh1nt0" Matros som samlar in pengar till ett barnhem i Sydafrika. HÄR är et klipp ifrån Tv4 om hans välgörenhetsstream.

Av någon anledning så rörs jag lite extra av gamers som hjälper andra, hur de med PS3 hjälper de som inte ens har, Playstation one.

"Den oretuscherade bilden"

Jag gillar debatt. Att höra andra personers åsikter gör dels att du lättare kan bemöta dem och ibland så inser du något nytt och förändrar din egna åsikt. Antigen vidgas dina vyer eller så blir du bättre på att övertyga andra om din åsikt. En win-win. Därför läser jag en hel del artiklar, forumtrådar och kommentarer på platser där många har helt andra åsikter. Ibland är det tankeväckande, ibland förfäras man över hur någon kan tycka så och ibland så är det något man skrattar åt.

Jag var idag inne på SD's favorit site, Avpixlat. De stoltserar med sloganen "Den oretuscherade bilden" vilket antyder att andra nyhetssidor döljer något och jag tror att jag har listat ut vad det är som döljs. Jag tror att det är sexism, rasism och islamofobi. På inget annat ställe hittar man mer av den varan, både i kommentarer och i artiklar. Många minns säkert Avpixlats rubrik ifrån luciafirandet : "SVT förödmjukade tittarna med kolsvart lucia och rap på Rinkebysvenska". vilket de t.o.m. själva insåg var fel så de ändrade det senare till "SVT provocerade tittarna med mångkulturell lucia och rap på Rinkebysvenska" Vilket fortfarande är en konstig rubrik men inte fullt så uppenbart rasistisk.

När jag idag läste en artikel om några tjejer som klottrat på några stenar och bänkar på Långholmen där Jimmie Åkesson idag ska hålla tal så behövde man inte scrolla ner långt för att stöta på, ja, lite allt möjlig skit.  Här är ett urval:

J*vla *ckliga m*ntalt st*rda l*ndsförr*darf*ttor!!!!!!!!
Upphovsmannen till den här kommentaren tänkte sig att hans sexism inte skulle synas med några "*" i varje ord. Är inte helt säker på att det fungerade.

Ser ut som en hopen klamydiabruder, håll pellenicklas innanför blixtlåset!
Här gör kommentatorn resten en tjänst. Han ser på bilden att det är "klamydiabruder" så han varnar sina bröder Eftersom tjejer inte har någon egen vilja så fanns ju annars risken att klamydian skulle spridas om inte "pellenicklas" hålls innanför blixlåset.

Sexuellt frustrerade småtjejer tar ut sin ångest med hjälp av färgkritor..

"Åhhh nej! Jag får inte ligga, bäst att gå och klottra lite anti-SD slogans." Lite så måste det ha låtit innan aktionen. kommentaren kan också syfta på att kritorna används på något annat sätt för att bota den sexuella frustrationen but lets not go there.

Med internationella valobswrvartörer har SD 40% 2014! Kommunisterna i 7 klövern är i chock!

Eftersom det bara är omfattande valfusk som gör att SD inte är Sveriges största parti så kommer ett gäng "valobswrvartörer" 2014 göra att att de får minst 40%. Alla opinionsundersökningar är givetvis riggade, det är omöjligt att SD bara har 10%! 120 "sverigevänner" gillar.

...så lek småskitar, snart är ni våra ledare kanske, eller ligger i ränsstenen våldtagna av era älskade "gäster".
Vet inte vad jag ska säga om den här, för idiotisk för att gå in på. Nöjer mig att fråga vad en "ränssten" är.

Tjejerna i sina korta kjolar och svarta strumpor är enligt mussarna " jefla horor "

Här har personen "YOTHI_TARZAN" tagit på sig rollen som språkrör. Han låter hälsa att tjejerna är "jefla horor".

På vilken skola går jäntorna på föresten Södra Latin HBTQ Gymnasiet eller ?
Höhö, det tycker säkert inte bara illa om SD utan de gillar nog att HBTQ-personer får rättigheter också, höhö.

Det här är som sagt bara ett axplock, ifrån en artikel. Vissa kommer säkert bli borttagna, de få gånger jag försökt diskutera i kommentarsfälten så har mina sakliga, kritiska kommentarer ofta försvunnit inom 15 min. Alla de här kommentarerna finns fortfarande kvar, men det gäller ju att hålla på sloganen. "Den oretuscherade bilden".



torsdag 25 april 2013

Ursäktshjälpen

Med anledning av Markus Wiechel's (SD) uttalande om "satans jävla aphelveten" och de efterföljande bortförklaringarna så tänkte jag göra Sverigedemokraterna och eventuellt andra politiker som hamnar i knipa en tjänst. En lista över dåliga bortförklaringar som man i framtiden kan undvika.

Jag var full -Wiechel, Isovara, Almquist, Ekeroth, Anna Sjödin och otrogna tonåringar. Alla har de brukat denna ganska taskiga ursäkt. 

Det var någon annan, kanske. - Var det du så kommer du inte komma undan genom att säga att det kan kanske ha varit någon annan.Ta inte dina ursäkter ifrån Alfons Åberg och sluta skyll på Molgan.


Jag kan inte vara X, jag känner ju X! - Att en av dina bästa vänner är kvinna hindrar dig inte ifrån att vara sexist, att din syster undervisar invadrarkids innebär inte att du omöjligt kan vara rasist.

Jag var ju upprörd! - Att man är arg gör inte något ok. Slår någon sina barn när de arga över en repa på bilen innebär inte att saken blir bättre. För svårt? Då kan jag tipsa om "Emotions Anonymous", motsvarande anonyma alkoholister för de som inte kan hantera sina känslor.

DU! Det där var ju privata uppgifter! - Att försöka vända bördan emot den som avslöjar dig funkar nästan aldrig. Även om det hackats konton och begåtts brott så gör inte två fel ett rätt.

Jag minns inte. - Kan verka lockande, det svåra är att du kan inte dementera något och om nya uppgifter framkommer så kan du inte säga emot. Dessutom finns risken att du "råkar" minnas något och lögnen avslöjas.

Markus Wiechel har lyckats använda alla dessa ursäkter på ett sällsynt inkrånglat vis. Han säger sig minnas klippet han reagerat på väl men har inget minne av vad han skrivit. Pekat ut att han inte kan vara rasist, han har en amerikansk kompis med afrikanska rötter. Han säger att han måste varit full och att han inte minns. Att han var i affekt och han inte minns. Att det kanske var någon annan men  han minns ju inte?

Det finns tre tänkbara scenarior:

1. Markus Wiechel har inte skrivit det här. Då borde det varit han enda uttalande. "Nej, det här har jag inte skrivit". Eftersom han inte gjort detta så får vi gå vidare till alt 2 och 3.

2. Markus Wiechel är inte rasist men uttryckte sig ogenomtänkt. Sånt händer. De allra flesta personer har sagt eller gjort något rasistiskt eller sexistiskt, det gör dem inte till rasister och sexister. Vore detta fallet så hade en bra ursäkt varit något i stil med: "Jag ber om ursäkt, jag begick ett misstag, jag är inte rasist och detta visar jag genom mitt agerande" Yttre faktorer kan förklara men inte bortförklara.

3. Markus Wiechel har rasistiska tankar och föreställningar men vill dölja dem för att kunna inneha höga politiska uppdrag. Då blir det svårt, ett nät av lögner är lätt att krångla in sig i.

Vad som stämmer in på Markus Wiechel vet inte jag, 1:an känns osannolik. 2:an är möjlig Wiechel kanske bara agerar skyldig eftersom han vet vilka konsekvenser det kan få för hans politiska karriär men besitter han inte rasistiska tankar och föreställningar så känns det ändå avlägset. Alternativ 3 låter troligast men vad som är sant får framtiden utvisa och jag ska med spänning se om nolltoleransen skördar sitt tredje offer i SD's riksdagsgrupp.

tisdag 23 april 2013

En intressant reaktion på en ointresant sketch.

Några gånger per år så slåss nyheten upp: "Den muslimska världen rasar". Bilder kablas ut på arga män som skriker på arabiska och kanske bränner en flagga eller två. En ganska liten grupp människors ilska skildras som den muslimska världens kollektiva reaktion. Detta är naturligtvis fel och spär på de fördomar som redan finns emot muslimer.

Det som är värt att tänka på är varför det här inte sker med kristna. Rowan Atkinson gjorde ett Inslag för den brittiska välgörenhetsgalan "Comic relief" där han spelar en ärkebiskop. Inslaget har några antydningar om pedofili och sex vilket upprört massor av brittiska kristna. Att han dessutom avslutar med att säga att bön inte funderar fick också många att reagera. BBC fick ta emot över 3000 klagomål på inslaget och valde efter det att ta bort det ifrån deras webbtv. Atkinson har också blivit hotad för sketchen som förvisso inte var särskilt rolig men helt klart inte över gränsen.

Många betraktar Storbritannien som ett sekulärt land men ett land där någon i humorsammanhang inte kan säga att bön inte funkar utan att bli hotad känns inte så väldigt sekulärt. Att man dessutom fortfarande har 26 platser i överhuset (house of lords) reserverade för biskopar är ytligare en ledtråd. Rapporteringen kring händelsen är en tredje. Fokuset har helt legat på Atkinson och vad han gjort för fel. Om man jämför med hur media rapporterat kring Muhammedkarikatyrerna så ser man hur där fokus ligger på hur de religiösa reagerar. I båda fallen ganska plumpa provokationer, i ena fallet kritiseras upphovsmannen i det andra som svartmålas de som reagerar.

Skyddas de inhemska religiösa majoriteterna av media eller svartmålas de övriga? Svårt att säga. Antagligen någon typ av blandning.

söndag 21 april 2013

A bunch of rich white girls.

Har under dagen bakistittat på tv3's "Tonårsbossen". Programidéen är att Charlie Söderberg (Lyxfällan, PLUS) åker ut till olika familjer och att en av deras tonårsbarn ska vara ansvariga för ekonomin under en månad. I grunden en ganska bra idé, krockarna mellan egoistiska ungdomar och den svåra realiteten hushållsekonomi kan vara borde ge både intressanta och roliga händelser. De gör dock ett stort misstag.

Alla de tre familjer de varit ut till hitintills är välbeställda och EFTER fasta utgifter så har "bossarna" hitintills fått ut mellan 40 000 och 45 000.  Det blir inte så jättesvårt att klara av en budget även för en tonåring när man har så pass mycket pengar att röra sig med. Dessutom så är ofta kylskåpet fullt ifrån början och massor av pengar kan sparas i genom köpstopp på resor, kläder och nöjen för resten av familjen.

Sen så är det dessutom samma typ av "bossar" varje gång, unga tjejer materialistiska tjejer. Avsnitten blir ganska lika. Tonårstjej får pengar, föräldrar rädda att hon ska lägga allt på dyr väska/jacka/kamera, budgeten innehåller för lite pengar till mat, tjej går och handlar mat som inte funkar, shopping!, halvvägs visar det sig att matbudgeten inte håller, fejkad oro och i slutändan finns det ändå några tusenlappar kvar.

Jag hade köpt det hela om inte programmet utgav sig för att göra någon typ av samhällsservice, att ungdomar ska få en bättre uppfattning på hur hushållsekonomi fungerar. Jag tror att det snarare gör tvärtom. De flesta familjer har inte 45 000 att röra sig med varje månad och dessutom så är månaden inte en typisk månad där avgifter till fritidsaktiviteter måste betalas, vinterskor inhandlas eller reparationer på huset behöver betalas utan det är månader med köpstopp och inga större oväntade utgifter. Det är för många genuint svårt att få pengarna att räcka till. Inte för att man köpt burberryväskor för pengarna utan eftersom verkligheten ser ut så.

Ville man verkligen visa på hur svårt det kan vara med hushållsekonomi hade de haft med några familjer med lite normalare inkomster, familjer som ibland har mycket månad kvar i slutet av pengarna. Då hade det kunnat kommit fram något intressant, då hade säkert många unga fått större förståelse för hur deras föräldrar ibland måste vända på pengarna och hur svårt det kan vara när man måste prioritera. Nu får det istället se en bild av att det är skitlätt, att även om man lägger ut massor av pengar på lyxkonsumtion så går det ihop av sig själv utan problem.

Så ser det inte ut för de allra flesta.

onsdag 17 april 2013

Konspirationer och Terror

Under Boston-maraton så sprängdes ett antal bomber i målområdet. 3 döda och ett hundratal skadade. En tragiskt händelse som slogs upp stort i media, "Terrorbombningarna i Boston" och grova bilder på skadade överallt. Det spekulerades vilt om vem så låg bakom och varför. En av Fox News profiler gick ut och sa att man borde fängsla saudier även utan misstanke lite till höger och vänster. Andra var bergsäkra på muslimsk terrorism eller misstänkte Nordkorea. Än idag vet man inte vem som låg bakom eller varför men något har förändras i rapporteringen.

Den amrikanska staten gick ut med ett uttalande om att det inte fanns något som tydde på muslimsk terrorism eller inblandning ifrån Al Quaida och direkt syntes skillnaden. Konspirationsteorierna började flöda, var det "false flag operation" av staten själva? Fanns det någon koppling till de bombövningarna som genomfördes samma dag? Var detta en ursäkt för att invadera Iran? I media stod det inte heller längre "terror" utan "bombningar" eller "attentat". Nu när muslimsk terrorism eller inblandning ifrån Al Quaida ansågs osannolikt så var det inte längre ett terrordåd. Samma sak har jag tyckt se varje gång något som det här händer.

Det var lika dant med Breivik, först en rasist (lokal SD-företädare) som uttalar sig förhastat och felaktigt om muslimsk terrorism. Sedan när gärningsmannen blir känd färre och färre omnämnande om terror och terrorism och istället massmördare. Detta trotts att det snabbt blev tydligt att det var ett terrordåd.  Samma sak går att se med t.ex. Peter Mangs som alltid kallats seriemördare trots att han själv sagt att syftet var att skrämma invandrare och förändra Malmö.

Min konspiration är att media antigen inte läst definitionen av terrorism "avser det systematiska användandet av våld eller förstörelse, särskilt mot civila mål, för att med hjälp av rädsla tvinga fram politiska eller andra typer av förändringar"
Eller att de konsekvent vägra att betrakta vita kristna/sekuläras dåd som terrorism vilket inte bara är fel utan också göder den rasistiska föreställningen att alla som inte ser ut som jag är farliga.

Update: Två ryska bröder identifierade som gärningsmän. En gripen med stora skador, en av dem död. Fortfarande oklar vad motiven bakom bombningarna var.

Stina Dabrowski

När jag fyllde år för några veckor sedan fick jag boken "Stina om Stina" en bok där Dabrowski själv berättar om flera av sina möten och hur man tänker i intervjusituationer. Hon framstår som kvicktänkt, fylld av självinsikt och intressant. Jag läser boken på samma sätt som många läste "Zlatan-boken".  Youtube-klipp för att få se det som beskrivs. Boken är bra (****/***** crackrocks) och mitt intresse för Stina som person är högre än någonsin.

Senaste veckan har Stina dock inte varit så imponerande. Det hela började med "debatten om debatten" där hon i Agenda skulle diskutera debattklimatet i Sverige och om det finns debatter man inte bör ta. Till att börja med så pratar Stina Dabrowski och hennes debattmotståndare förbi varandra Ali Esbati vilket mest blev konstigt. Stina har en bra utgångspunkt, alla får säga vad de vill, att diskutera svåra ämnen är inte fel men sedan går det snett. Hon verkat blanda ihop åsiktsförtryck och diskussion. Hon menar att "konsensuseliten" försöker hindra andra åsikter. Per Ström och Avpixlat håller säkert med men de är också samtidigt bevis på motsatsen. Det mediaytrymme de fick/får visar snarare på att kontroversiella åsikter får mer utrymme.

Att SD's Christian Westling (några kanske minns honom ifrån "järnrörsskandalen"? ) får 50 upprörda tweets när han uttalar sig emot kondomanvändning är inte åsiktsförtryck utan snarare tvärt om, ett tecken på att frågor diskuteras. När Stina sedan försvarade sig emot anklagelser om att vara främlingsförgänglig i samband med Publicistklubbens debatt med argumentet: "Jag kan inte vara rasist för min syrra har en skolklass med invandrarbarn"  http://i.imm.io/13agF.png så tappade hon lite till anseende i mina ögon. "Jag kan inte vara rasist, jag känner ju en..." jag antar att Stina inte heller kan vara arg, hon känner ju flera lunga personer.

Jag tror inte att hon är främlingsförgänglig men däremot tror jag att all den självinsikt och kvicktänkthet som uppfattade när jag läste boken hade kommit väl till pass nu.

Den svårtillgängliga kulturen.

Det är inte målet, det är resan. Ett klassiskt ordspråk. Men vad händer när den kultur vi konsumerar inte har någon resa utan dyker upp vid våra fingertoppar på minsta begäran? Jag är själv uppväxt i brytningstiden, mellan den gamla svårtillgängliga kulturen och den nya som bara finns några klick bort. Jag kommer starkt ihåg hur jag fick tålmodigt fick vänta på att få en kopia av "Jack Jazz Rabbit" ifrån en kompis, hur vi efter skolan gick hem och lyssnade den Gorillaz-skiva som en annan kompis pratat upp hela dagen.

Idag finns tjänster som: Spotify, Nexflix, Readly, Youtube, Steam, e-böcker och en uppsjö av mindre lagliga, ibland ännu mer tillgängliga alternativ. Alla erbjuder de en sak, snabb tillgång till massor av material. Vill jag idag spela "Jack Jazz Rabbit" så finns det att spela online, ladda ner eller efter lite letande även beställa hem i en fysisk version. Inget väntande, ingen uppbyggnad. Den uppbyggnad som finns idag är tiden mellan att något utannonseras och att det släpps. Under den tiden kan man bara spekulera i hur bra något ska komma bli, ingen av dina vänner kommer att VETA hur bra något är och den konstgjorda hypen blir inte lika stark.

Det finns dock några andra sätt att sätta upp barriärer mellan innehåll och kulturkonsument.  Man kan använda språket. Efter att ha sett ett tv-inslag om "Er ist wieder da", där en ur koma uppvaknad Adolf Hitler försöker anpassa sig till dagens moderna Tyskland så vill jag gärna läsa den. Dock så har den ännu inte översatts och min högstadietyska räcker inte på långa vägar till att läsa tysk satir. Samtidigt så förstår jag alla de recensioner och inslag som gjorts om boken på engelska och svenska. Det retar mina sinnen och bygger upp spänning.

En annan metod som framförallt används i datorspel är att ställa prestationskrav för att någon ska få tillgodogöra sig hela upplevelsen. Vill man utforska hela Vice City (Miami) i GTA måste man klara vissa uppdrag först, vill man ha alla bilar i "Grand Turismo" så får man förtjäna dem och vill man få plats med alla de löjligaste möblerna i "Animal Crossing" så måste man först betala av sin skuld till en tvättbjörn. Bland spelen så förnekas spelaren konstant innehåll och upplevelsen varierar från person till person. Det vore verkligt intressant att se andra kulturyttringar göra samma sak. Kanske skulle e-boken kräva svar på vissa frågor innan du fick läsa det sista kapitlet? En puzzeldeckare kanske skulle begära en gissning på vem mördaren är och leverera olika slut baserat på ditt val?   Kanske skulle de som står och filmar med mobilen istället för att ta in konserten live slängas ut? Kanske skulle man göra en film som bara förstods av den som läst den bok som är förlagan?

Hinder på resans väg skapar gemenskap, samhörighet och samarbete. Det finns hundratusentals guider på nätet där personer delar med sig av hur de överkommit hinder och vilka upplevelser de har upptäckt. Man frågar vänner och bekanta, man hjälps åt för att komma åt den fulla upplevelsen och på vägen har man skapat något ännu starkare. En fantastisk resa.

måndag 8 april 2013

Leave Maggie alone!

Lustigt att se hur vissa sjunger Ding dong the witch is dead
och andra skriver på hyllningar nu när Margaret "Maggie" Thatcher är död.

Kan vi inte bara överens om några basic grejer? Hon gjorde flera grejer som var dåliga, de fattiga, homosexuella, irländare, fackligt aktiva, människor drabbade av krig och skolbarn kan alla vittna om det. Samtidigt så har hon varit en förebild för många och visat att även kvinnor kan leda ett stort viktigt land. Så även om hon genomförde en hel del dålig policy, tog flera tveksamma beslut och bedrev politik som inte alla gillar så var hon inte någon häxa eller demon utan en framgångsrik politiker.

De som hyllar Thatcher är antigen väldigt mycket "Tory", historielösa eller personer som saknar annan förebild. Det växer inte stora kvinnliga ledare på träd direkt. De som sjunger på "The wicked Witch is dead" gör dock inte heller rätt. Vill man kritisera någon så får man passa på medan de lever, i graven är det svårt att försvara sig. Dessutom är det en gammal sexistisk ovana att kalla kvinnor i maktställningar för häxor. Bara för att Thatcher var sexistisk och bromsade utvecklingen för kvinnors rättigheter så behöver inte vi vara det.

Aung Sang Suu Kyi, Dilma Rousseff, Sirivamo Bandaranaike, Angela Merkel, Michelle Bachelet, Corazon Aquino, Hillary Clinton och Indira Gandhi. Alla tänkbara förebilder och många av dem med betydligt sundare åsikter och bättre "trackrecord" men ingen av dem lika ikoniska eller starkt lysande förebilder som Maggie.

Man måste inte vilja ta mjölk ifrån skolbarn och kalla Nelson Mandela för terrorist, det går att inspireras av Thatcher ändå. Man måste inte tycka att feminismen var klar 1980 och krossa fackföreningar för att se henne som en förebild. Man måste inte vilja missgynna fattiga och vilja starta krig för att se hennes ledarskap. Att Thatcher är en förebild för många är inte för att hon är en bra förebild utan för att hon är en av väldigt få kvinnliga politiska förebilder. Det är där problemet ligger.