Den svårtillgängliga kulturen.

Det är inte målet, det är resan. Ett klassiskt ordspråk. Men vad händer när den kultur vi konsumerar inte har någon resa utan dyker upp vid våra fingertoppar på minsta begäran? Jag är själv uppväxt i brytningstiden, mellan den gamla svårtillgängliga kulturen och den nya som bara finns några klick bort. Jag kommer starkt ihåg hur jag fick tålmodigt fick vänta på att få en kopia av "Jack Jazz Rabbit" ifrån en kompis, hur vi efter skolan gick hem och lyssnade den Gorillaz-skiva som en annan kompis pratat upp hela dagen.

Idag finns tjänster som: Spotify, Nexflix, Readly, Youtube, Steam, e-böcker och en uppsjö av mindre lagliga, ibland ännu mer tillgängliga alternativ. Alla erbjuder de en sak, snabb tillgång till massor av material. Vill jag idag spela "Jack Jazz Rabbit" så finns det att spela online, ladda ner eller efter lite letande även beställa hem i en fysisk version. Inget väntande, ingen uppbyggnad. Den uppbyggnad som finns idag är tiden mellan att något utannonseras och att det släpps. Under den tiden kan man bara spekulera i hur bra något ska komma bli, ingen av dina vänner kommer att VETA hur bra något är och den konstgjorda hypen blir inte lika stark.

Det finns dock några andra sätt att sätta upp barriärer mellan innehåll och kulturkonsument.  Man kan använda språket. Efter att ha sett ett tv-inslag om "Er ist wieder da", där en ur koma uppvaknad Adolf Hitler försöker anpassa sig till dagens moderna Tyskland så vill jag gärna läsa den. Dock så har den ännu inte översatts och min högstadietyska räcker inte på långa vägar till att läsa tysk satir. Samtidigt så förstår jag alla de recensioner och inslag som gjorts om boken på engelska och svenska. Det retar mina sinnen och bygger upp spänning.

En annan metod som framförallt används i datorspel är att ställa prestationskrav för att någon ska få tillgodogöra sig hela upplevelsen. Vill man utforska hela Vice City (Miami) i GTA måste man klara vissa uppdrag först, vill man ha alla bilar i "Grand Turismo" så får man förtjäna dem och vill man få plats med alla de löjligaste möblerna i "Animal Crossing" så måste man först betala av sin skuld till en tvättbjörn. Bland spelen så förnekas spelaren konstant innehåll och upplevelsen varierar från person till person. Det vore verkligt intressant att se andra kulturyttringar göra samma sak. Kanske skulle e-boken kräva svar på vissa frågor innan du fick läsa det sista kapitlet? En puzzeldeckare kanske skulle begära en gissning på vem mördaren är och leverera olika slut baserat på ditt val?   Kanske skulle de som står och filmar med mobilen istället för att ta in konserten live slängas ut? Kanske skulle man göra en film som bara förstods av den som läst den bok som är förlagan?

Hinder på resans väg skapar gemenskap, samhörighet och samarbete. Det finns hundratusentals guider på nätet där personer delar med sig av hur de överkommit hinder och vilka upplevelser de har upptäckt. Man frågar vänner och bekanta, man hjälps åt för att komma åt den fulla upplevelsen och på vägen har man skapat något ännu starkare. En fantastisk resa.