Stina Dabrowski

När jag fyllde år för några veckor sedan fick jag boken "Stina om Stina" en bok där Dabrowski själv berättar om flera av sina möten och hur man tänker i intervjusituationer. Hon framstår som kvicktänkt, fylld av självinsikt och intressant. Jag läser boken på samma sätt som många läste "Zlatan-boken".  Youtube-klipp för att få se det som beskrivs. Boken är bra (****/***** crackrocks) och mitt intresse för Stina som person är högre än någonsin.

Senaste veckan har Stina dock inte varit så imponerande. Det hela började med "debatten om debatten" där hon i Agenda skulle diskutera debattklimatet i Sverige och om det finns debatter man inte bör ta. Till att börja med så pratar Stina Dabrowski och hennes debattmotståndare förbi varandra Ali Esbati vilket mest blev konstigt. Stina har en bra utgångspunkt, alla får säga vad de vill, att diskutera svåra ämnen är inte fel men sedan går det snett. Hon verkat blanda ihop åsiktsförtryck och diskussion. Hon menar att "konsensuseliten" försöker hindra andra åsikter. Per Ström och Avpixlat håller säkert med men de är också samtidigt bevis på motsatsen. Det mediaytrymme de fick/får visar snarare på att kontroversiella åsikter får mer utrymme.

Att SD's Christian Westling (några kanske minns honom ifrån "järnrörsskandalen"? ) får 50 upprörda tweets när han uttalar sig emot kondomanvändning är inte åsiktsförtryck utan snarare tvärt om, ett tecken på att frågor diskuteras. När Stina sedan försvarade sig emot anklagelser om att vara främlingsförgänglig i samband med Publicistklubbens debatt med argumentet: "Jag kan inte vara rasist för min syrra har en skolklass med invandrarbarn"  http://i.imm.io/13agF.png så tappade hon lite till anseende i mina ögon. "Jag kan inte vara rasist, jag känner ju en..." jag antar att Stina inte heller kan vara arg, hon känner ju flera lunga personer.

Jag tror inte att hon är främlingsförgänglig men däremot tror jag att all den självinsikt och kvicktänkthet som uppfattade när jag läste boken hade kommit väl till pass nu.