Några gånger per år så slåss nyheten upp: "Den muslimska världen rasar". Bilder kablas ut på arga män som skriker på arabiska och kanske bränner en flagga eller två. En ganska liten grupp människors ilska skildras som den muslimska världens kollektiva reaktion. Detta är naturligtvis fel och spär på de fördomar som redan finns emot muslimer.
Det som är värt att tänka på är varför det här inte sker med kristna. Rowan Atkinson gjorde ett Inslag för den brittiska välgörenhetsgalan "Comic relief" där han spelar en ärkebiskop. Inslaget har några antydningar om pedofili och sex vilket upprört massor av brittiska kristna. Att han dessutom avslutar med att säga att bön inte funderar fick också många att reagera. BBC fick ta emot över 3000 klagomål på inslaget och valde efter det att ta bort det ifrån deras webbtv. Atkinson har också blivit hotad för sketchen som förvisso inte var särskilt rolig men helt klart inte över gränsen.
Många betraktar Storbritannien som ett sekulärt land men ett land där någon i humorsammanhang inte kan säga att bön inte funkar utan att bli hotad känns inte så väldigt sekulärt. Att man dessutom fortfarande har 26 platser i överhuset (house of lords) reserverade för biskopar är ytligare en ledtråd. Rapporteringen kring händelsen är en tredje. Fokuset har helt legat på Atkinson och vad han gjort för fel. Om man jämför med hur media rapporterat kring Muhammedkarikatyrerna så ser man hur där fokus ligger på hur de religiösa reagerar. I båda fallen ganska plumpa provokationer, i ena fallet kritiseras upphovsmannen i det andra som svartmålas de som reagerar.
Skyddas de inhemska religiösa majoriteterna av media eller svartmålas de övriga? Svårt att säga. Antagligen någon typ av blandning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar