@download del 2

Vaknar i ett nedblåst tält men helt ok sömn, går de 30 minuterna genom lera och över en racingbana till stora scenen där NWOBHM-bandet Saxon spelar.

De gamla rävarna gör en bra spelning dock utan något extra, publiken är trots speltiden (12:00) hyfsat vakna och man kan ana att de en gång i tiden har haft storheter som Ozzy Osbourne och Metallica som förband, artister som på denna festival headlinear en kväll var. Solid insatts och en klar ***

Jag och mitt resesällskap drar sedan ner till downington stad eller by kanske är mer träffsäkert. Handlar allehanda nödvändigheter (kex som sedan blir viktig föda) och äter bröd med hamburgare hos ifrån en äldre kvinnas provisoriska vagn. Hon misstar oss för tvillingar eller åtminstone bröder. Två hyfsat långa blonda killar är inte lika vanligt i England som i Sverige I guess.

Efter lite välbehövligt vila så är det dags att dra sig ner till stora scenen igen där Tenacious D ska spela.
Vi kommer dit ett par låtar in och stämningen är på topp, lite sol skymtar fram för första gången under festivalen och allsångsfaktorn är hög. Jack Black pratar om hur han ska testa alla matställen efter konserten, för säkerhets skull ska han nog gå till båda nudelställena,  tänk om de är olika? Det blir en härlig timma med låtar som de flesta kan, Kyle Gass har blivit otroligt tjock och gammal men kaggen ger bra stöd åt gitarren. Kickapoo, fuck her gently, Tribiute, The Metal och en massa annat hinner passera igenom hörselgångarna innan deras tid är över. Också här en klar ***

Egentligen så skulle Biffy Clyro få en reccention också eftersom jag var där merparten av den spelningen också men eftersom jag mest väntade på Metallica så skiter jag i det, det var säkert bra typ, de filmade med massa effekter, säkert coolt, typ.

Kvällens höjdpunkt: Metallica!
De öppnar precis som när de var i Göteborg förra året med "Hit the Lights" och "Master of Puppets" och 100 000 människor vrålar "MASTER", kort sagt en bra start. Efter det "The Four Horsemen", "For Whom the Bell Tolls" och "Hell and Back". Sedan är det dags för det speciella med den här touren, de ska spela hela svarta skivan back to front. Jag lyssnar nästan alltid på musik album för album så konceptet är perfekt, sen så har de gjort bättre skivor men fortfarande intressant.

Det börjar lite medelmåttigt, energin ifrån starten avtar lite och det dröjer ända till "Wherever I may Roam" innan det är tillbaka på topp, efter den följer  flera riktigt bra låtar och det avslutas i "Enter Sandman" som helt säkert sätter av någon typ av larm på den närliggande flygplatsen. De avslutar sedan med "Battery", "One" och "Seek and Destroy" och 100 000 börjar röra sig bort med ett leende på läpparna. ****

Dagens oh no!: Missade Killswitch Engage p.g.a schemat.

Dagens goda gärning: Jag en kille ifrån Saudiarabien, mitt resesällskap och två holländare hjälpte en kille som knappt kunde stå efter Metallica. Han hade stått längst fram sedan 09:00, frös, var törstig men lycklig.

Dagens risk för stryk: När killen ifrån Sadiarabien gick för att köpa vatten till han som inte kunde stå så kom en britt fram och uttryckte hur skönt han tyckte det var att "den där jävla negern drog", jag kunde inte låta bli att berätta hur vilken dålig människa han var. han hävdade att det var lugnt eftersom han hade svarta kompisar. Efter någon minut av spänd stämning  går han dock därifrån utan mer tjafs.

All and all en bra dag i leran.