Tidigare dagar hade festivalen kallats för Drownload eller Brownload p.g.a den bruna sörja som täckte både campingen och festivalområdet men idag vaknade jag av solens värme emot tältduken. Leran hade torkat (hyfsat mycket iaf) och det var dags för dagen med mest musikaliska höjdpunkter.
Det blev så många att jag tänkte hålla dem lite kortare i text, vi får se hur det går.
Devil Driver var först ut, en bra start på dagen men ett kort set. Musikaliskt lite som svenska In Flames fast lite hårdare. Hade inte så mycket förväntningar så de överträffades men med så kort set kan jag inte ge mer än. **
Det spelade något annat band efteråt som jag säkert hörde en del av men jag satt mest ner och tog det lugnt en bit bak, det gäller att spara sig lite till resten och nästa band var ju "big 4"-bandet Anthrax.
Jag så alla big 4 förra sommaren på Ullevi, Anthrax hade då det otacksamma uppdraget att spela först när arenan var halvfull och många i publiken tyckte att öl var mer intressant än musik. På Download får de någon liknande roll och spelar redan runt 14:00. Precis som på Ullevi gör de dock det med bravur. Joey Belladonna har energi som en 17-åring som överdoserat energidryck och i publiken finns många stora fans. När det är dags för deras största hit "indians" så hoppar Belladonna ner ifrån scenen men micken i högsta hugg. Säkerhetsvakterna blir förvirrade, där får han ju inte vara, två av dem försöker ta av honom micken i all förvirring men Joey sliter sig loss och får tag på en indianhatt ifrån publiken. Vad som följer är ett par minuter med en riktigt bra låt och publikfrieri som INGEN kommer i närheten av. För att vara teatime så lyckas Anthrax verkligen göra en bra spelning. ***
Black Label Sociaity är nästa band, 815 kallade och lägligt nog står funktionären med det numret som scenvakt. Antagligen fick han mer uppmärksamhet den dagen än hela hans liv innan dess. Spelningen är helt ok men man märker att publiken är mer intresserad av tjejer som flashar brösten på storbildskärmarna än bandet många gånger. När ett par hyfsade bröst får mer jubel än ditt gitarrsolo är det kanske inte alltid jättekul att stå på scen. **
Lamb of god är nästa band och sedan Anthrax står jag långt fram, Lamb of God är ett av banden jag verkligen sett fram emot och de gör inte mig besviken. 45 minuter av full jävla fart. Folk slås blodiga här och där men gladare människor med blod rinnande över ansiktet får man leta efter. Bra spelning överlag och ganska nära ett högre betyg. ***
Nästa Big 4 band att spela är Megadeth. Megadeth är det band som verkligen älskar sina gitarrer och låter de ta plats på ett sätt som få andra band vågar. Dave Mustaine är en galning på det privata planet (blev utsparkad ur Metallica, drogproblem och nu religös höger) men ett geni med strängarna. En timma av njutning och en av de bästa slingorna någonsin i Symphony of Destruction. Mustaine mumlar t.o.m. lite mindre än vanligt inbillar jag mig. Även här en stark ***
Efter 4.5 timmar i publikhavet är det dags för mat, dryck, toabesök och en titt på det svenska Ghost. Ghost är ganska lika de nudlar vi får i magen, lite annorlunda och ganska bra efter att ha fått mycket mat som mest bestod av äckligt vitt bröd. Ok kanske inte en klockren liknelse men Ghost får tummen upp och två fina crackrocks att dela på. **
Under hela festivalen har man kunnat höra Iron man riffet ifrån varje litet hörn av området, även om Lördagen och Metallica var dagen som var helt utsåld så är det klimax som det byggts upp för under tidigare dagar utan tvivel Black Sabbath. Under Soundgardens konstiga ganska dåliga avslut tar man därför sig så långt fram som möjligt. Det gäller att få se Ozzys grodhopp ifrån nära håll. Bevid mig står en muskulös man som håller en inspelnings apparat som om det var hans nyfödda, om de inte släpper någon livegrej ifrån framförandet så har han det istället förklarar han.
Efter någon liten film på storbilden Sabbath entrar scenen under jubel, rörelsen framåt som skapas i publiken när de går på är större än på något annat band. Hela spelningen är en slags sammanhängande eufori men jag ska försöka plocka ut några låtar ifrån den åtminstone. De visar videon på en skärm bakom scenen under War Pigs, otroligt mäktig känsla och en grym låt. Några låtar senare kommer riffet som får publikhavet som det inte går att se slutet på att rysa, riffet de hört massor av gånger under veckan men nu när Tony Iommi spelar det är det ändå speciellt. Resten är bara en flytande resa på den vågen av rysningar och jag blir inte ens lite besviken att de spelar introt till "Sabbath bloody sabbath" utan att köra låten. Paranoid avslutar kvällen och är de sista tonerna ifrån Downloads scener. Sakta haltar man sig därifrån lycklig. *****
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar