måndag 17 september 2012

Pissar på privatiseringar, del 2

Jag gick mina gymnasieår på en fantastisk friskola, en skola där duktiga lärare fick mer utrymme och där vinst inte var skolans syfte. Den bedrevs i stort så som friskolor ska bedrivas.  Det jag vänder mig emot är framförallt när unga människors framtid blir big business.

Om man gick ner ifrån berget där min skola låg fanns det andra friskolor, skolor som tillhörde en stor koncern, skolor som vars främsta syfte var att generera vinst och inte att generar kunskap. Jag har berört ämnet tidigare i fel-som-affarsmodell så jag ska inte bli långrandig men om poängen med privatiseringar är att få ut mer kvalitet med hjälp av ökad konkurrens så har det verkligen visat sig att det inte riktigt funkar.

Det man kan se är också att det tenderar att bli homogenare grupper på många friskolor, på min skola var de flesta helsvenskar med överklass eller övre medelklass bakgrund. Liknande problematik finns även i kommunala skolor och den är svår att göra något åt men det är ändå viktigt att konstatera att den finns.

Jag är inte emot friskolor per say, men som många skolor sköts idag så kan det inte få vara.
Privatiseringar är inte fel men det finns inget egenvärde i att skolan man går på drivs av privata aktörer. Överetableringen som har skett de senaste åren ibland friskolorna kommer nu, när årskullarna blir mindre, att slå hårt inte emot företagen utan eleverna som plötsligt inte har en skola att gå till och vars halvklara kurser hänger i luften och betyg måste förtjänas på nytt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar