Det brittiska framgångståget QI (intresseklubben) har nått Sverige och i Stephen Fry's stora kavaj sitter Johan Wester. So far so good, kroppshyddan är där och snobberiet fejkar han helt ok. Men sen går det utför.
Panelen består nämligen av helt fel sorts komiker, Babben Larsson dyker upp i rutan för första gången sedan hennes egna show las ned och drar fler "jag är tjock och ifrån Gotland"-skämt än någonsin. Johan Glans är iof ganska rolig men passar inte riktigt i sammanhanget och Anders "han andra killen i Hipphipp" Jansson? är bäst i panelen utan att riktigt få till det.
Det finns flera komiker i Sverige som hade passat utmärkt, Anders "ankan" "Anders och Måns - Anders" Johansson, Jesper Rönndahl eller Josefin Johansson som alla har lite av en populärvetenskaplig touch. Känslan är att produktionsbolaget har castat namn snarare än komiker.
Sen kommer vi till gästerna som hitintills varit Tina Turner som knappt sa något och dessutom bara var ofrivilligt rolig och KG Hammar som faktiskt var ganska bra men kanske lite för korrekt i sin stil.
Det jag stör mig mest på är ämnena, i QI är det nästan aldrig saker man redan hört talas om och dessutom känns de inte krystade. Detta har de lyckats med över 125 avsnitt.
Intresseklubben fastnar redan efter 2 avsnitt, mycket av humorn försvinner när man redan kan svaret på de obskyra frågorna och programledaren genast börjar ge ledtrådar. Då tar förnuftet över och komiken dör.
Jag måste sluta ha förväntningar på bra brittisk tv som ska göras i Sverige, kan inte komma ihåg någon som blev bra sedan Draknästet (Dragons den)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar